För ca 1 år sedan fick jag ett kraftigt , vad jag trodde, njurstensanfall o åkte upp till akuten för att få smärtstillande. Då de ej hittade spår av blod i urin var man osäker om det var ett njurstensanfall o senare vid röntgen fann man inga stenar men istället ett litet (knappa 2 cm) Angiomyolipom . Vad är nu detta ??

Jo så här beskrivs det på en “läkarsida” på nätet:

Angiomyolipom
är den största orsaken till sjuklighet och dödlighet hos vuxna TSC
patienter, som större tumörer kan orsaka allvarlig blödning, kräva
kirurgiskt ingrepp eller resultera i njursvikt. Tumör symtom kan
vara illamående, kräkningar, smärta och blödning.

Också
kallat njurhamartom. Angiomyolipom är sällsynta godartade tumörer
som vanligtvis orsakas av en genetisk mutation

Hos
patienter utan tuberös skleros uppstår dessa tumörer oftast hos
medelålders kvinnor. Många fall upptäcks när patienten genomgår
en CT-scanning för ett orelaterat magproblem eller lider av kraftiga
blödningar på grund av att en stor tumör brustit.

Behandlingen
beror på tumörens storlek och hur allvarliga symtomen är.
Patienter utan symtom och de med små tumörer behandlas vanligtvis
inte; istället undersöks de regelbundet med utsikt för operation
om tumörerna växer och patienten börjar känna av symtom. På
grund av risken att tumören brister spontant samt risken för
livshotande blödning, anses patienter med stora tumörer vara
kandidater för någon form av kirurgisk behandling, varierande från
partiell nefrektomi till artäriell embolisering.

Lipom
är sällsynta njurtumörer som uppstår i fettcellerna inuti
njurkapseln eller den omgivande vävnaden. De uppstår vanligtvis hos
medelålders kvinnor, kan växa sig stora och patienten kan känna av
smärta och hematuri. Som de flesta godartade tumörerna kan de
utvecklas till cancer och behandlas med total nefrektomi (operativt
borttagande av en njure).

Här står det ju rätt klart att det är en godartad tumör vilket känns skönt (står iofs att alla godartade tumörer kan utvecklas till cancer)o att patienter utan symtom o de med små tumörer behandlas vanligtvis inte utan istället undersöks de regelbundet med utsikt för operaton om tumörerna växer o patienten börjar känna av symtom. På grund av risken att tumören brister spontant samt risken för livshotande blödning, anses patienter med stora tumörer vara kandidater för någon form av kirurgisk behandling……

Nu är det så att mina smärtor i området kring njuren har fortsatt även sen förra hösten o jag har haft stora problem till o från. Därför kom jag o behandlande läkare överens om att nu efter ett år göra en ny röntgen för att se så inte min lilla rackare växt. Vilket man ju aldrig kan veta ?? Men på röntgen tycker de inte att det behövs o vill ej göra en Ct eller Dt för att min AML endast var 2 cm …men om man inte undersöker hur ska man då veta om det växer ?? Visst man lär nog märka om den brister spontant fast då kan det ju vara försent då risken för livshotande blödning finns.

Ja jag borde inte vara förvånad för har ju varit med om det förr. När jag sökte hjälp för min B12 brist skrattade labb personalen åt läkaren som ordinerade så många prover…” B 12 hur kan hon tro att en person som inte ens fyllt 40 skulle ha det …ha ha onödigt prov” En vecka efteråt fick jag ett samtal kl 21 på kvällen att jag skulle infinna mig 7.00 för att få B12 injektioner . Jag hade så lågt B12 att jag om det blev lägre inte skulle överleva !!! Tack Gode Gud för denna stafettläkare som råkade vara på min hälsocentral just då o var så klok att hon tog detta “onödiga prov” ! Kan ju nämnas att hade provet tagits ett halvår tidigare när jag började söka för mina problem så hade nog inte mina livslånga skador i centrala nervsystemet behövt bli så stora……men jag blev hemskickad med : “ÄR nog ett virus”

För att avsluta denna blogg ( som jag nog mest skriver för att avreagera mig) i en mer positiv anda så är jag glad att läkaren på hälsocentralen tar mig o mina problem på allvar så vi kommer gå vidare med detta o undersöka vad som kan orsaka smärtan som trots allt finns där.

Kan tillägga att jag själv egentligen inte orkar bry mig utan skulle bara vilja låta allt vara …men min make som sett hur fruktansvärt ont jag kan ha skulle aldrig tillåta det 😉

ps. Jag har EJ sjukdomen Tuberös skleros utan tillhör dessa medelålders få kvinnor som kan drabbas av denna genetiska åkomma.